Jag skriver en del om döden och den sorgen som smyger sig på när man är ensam. En del är nog rätt obekväma med det här faktumet, men jag tycker inte att man ska vara det. Alla blir vi ensamma någon gång, men det behöver inte förbli så!
När någon som man älskar har dött tycker jag att det är bra att minnas personen tillsammans med andra som man har nära. När man pratar om personen kommer minnena till liv. Det kan leda till att man gråter, men det är ett steg för att klara av sorgen bättre.
Det finns mycket inom psykologi som har skrivits angående hur man bäst ska bearbeta sorgen. Jag tror att det är olika för alla det här med sorgen, men man måste nog göra det som man känns bra personligen. Sorgen är något otroligt individuellt och olika för alla.